koldioxid!

Det var tydligen felaktigt av mig att önska er glad påsk igår. Det var ju långfredag. Stolligt.
När jag var liten trodde jag "stolligt" var ett fult ord. Jag vågade aldrig säga det kommer jag ihåg.

Jag kommer också ihåg en gång när min dagisgrupp var påväg till skogen för att fika och kolla på blad och sånt. Jag hade min ryggsäck på magen för den var tung av mackor och festis och en dagiskompis sa "Ida, är du gravid?". Eftersom jag inte visste vad det betydde så blev jag förbannad. Hehehee. Jag har alltid tänkt på mig som ett smart barn eftersom jag kunde prata superübermega tidigt, kom på fantastiska fällor och skrev religiösa dikter som 4-åring (dom är underbara).

Idag var det i alla fall påskmiddag hos min mormor. Precis som varje påskafton i urminnes tider. Det är ungefär lika länge som Bengt Magnusson har varit nyhetsankare eller sen Gyllene Tider började återförenas.
Eftersom min släkt är ytterst traditionell av sig så åt vi kanarisk potatis och spelade Mario Kart. Det var underbart gott och jag förlorade mot en sjuåring samt en sextioåring. Vet inte vilket nederlag som svider mest.